När bryts sekretess mellan myndigheter?

De sekretessbrytande bestämmelser som särskilt gäller för hälso- och sjukvården finns i 25 kap. 11-14 §§ OSL.

I offentlighets- och sekretesslagen (kap 25, 11 § p. 2) framgår att hälso- och sjukvårdssekretessen inte hindrar att uppgift lämnas från en myndighet (nämnd) som bedriver hälso- och sjukvård eller annan medicinsk verksamhet till en annan sådan myndighet i samma region. Undantaget från sekretessen gör det möjligt för en region att fritt välja organisation utan hänsyn till att sekretess i princip råder mellan myndigheter. Av p.1 i samma paragraf framgår att motsvarande sekretesslättnad gäller för kommuner.

Vilken lag reglerar sekretess?

Inre sekretess innebär att den som arbetar hos en vårdgivare får ta del av uppgifter om en patient om hen deltar i vården av patienten eller av annat skäl behöver uppgifterna för sitt arbete. Det ger dock ingen rätt att ta del av hela patientjournalen, utan endast de uppgifter som krävs för arbetet. För att få ta del av uppgifterna i patientjournalen ska de förutsättningarna vara uppfyllda. Ett samtycke räcker alltså inte för att få ta del av uppgifterna.

Samma sak gäller för den som arbetar hos en vårdgivare och samtidigt är patient i verksamheten. Hen får endast öppna sin egen patientjournal om ovanstående förutsättningar är uppfyllda.

Det spelar ingen roll om den som arbetar hos vårdgivaren är legitimerad eller inte, det som är av betydelse är vilka arbetsuppgifter som utförs.

Får myndigheter dela information?

Vid behandling av personuppgifter måste myndigheter följa flera regelverk:

dataskyddsförordningen (GDPR)
särskild registerförfattning
den kompletterande dataskyddslagen, det vill säga lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning.

Vad är Sekretessbrytande?

Personer i en relation där våld förekommer söker ofta vård eller behandling från hälso- och sjukvården och tandvården, utöver stöd och hjälp från socialtjänsten. Sedan den 1 augusti finns en nya sekretessbrytande bestämmelse i offentlighets- och sekretesslagen (OSL) som syftar till att underlätta samverkan mellan myndigheter.

Både inom socialtjänsten och hälso- och sjukvården finns uppgifter om såväl personer som riskerar att utöva våld mot närstående, som om personer som riskerar att utsättas för eller har utsatts för sådant våld. För att kunna hjälpa dessa personer krävs ofta samverkan mellan myndigheter i högre utsträckning än i dag då sekretess råder som utgångspunkt.

Vad är huvudregeln med sekretesslagen?

Även om en handling är allmän, innebär det nämligen inte att alla uppgifter i den ska lämnas ut. Det är viktigt att göra denna skillnad, eftersom allmänna handlingar där det finns sekretesskyddade uppgifter ibland ändå ska lämnas ut delvis, men med uppgifterna maskade. Det är med andra ord inte möjligt att vägra att lämna ut hela handlingen på grund av att vissa uppgifter omfattas av sekretess.

Sekretessreglerna finns i offentlighets- och sekretesslagen. Olika sekretessregler har olika syften, vilket betyder att de skyddar olika typer av uppgifter och att de gäller vid olika tidpunkter under en upphandling. Det är därför viktigt att känna till de olika sekretessreglerna och vilken regel som gäller för vilken typ av uppgifter och i vilket skede av upphandlingen.

Prövningen av en begäran om att få ta del av anbud påverkas även av om begäran görs före eller efter tilldelningsbeslutet:

Vilka handlingar omfattas av sekretess?

Syftet med offentlighetsprincipen är att ge dig insyn och möjlighet att kontrollera hur bland annat tjänstemän arbetar. Denna rättighet är ett av de viktigaste inslagen i vårt demokratiska samhälle. Alla har rätt att ta del av allmänna handlingar, som exempelvis beslut och rapporter som upprättats vid myndigheten och handlingar som kommit in till myndigheten inom ramen för ärendehanteringen. Vissa uppgifter i handlingarna kan dock vara skyddade av sekretess. Det görs därför en sekretessprövning innan en handling lämnas ut i varje enskilt fall.

En handling är allmän om den förvaras hos en myndighet och är att anse som inkommen dit eller upprättad där. Handlingen kan vara ett brev, protokoll, beslut med mera. Men det kan också handla om e-post, video- eller bandupptagningar.

Var hittar man sekretessbestämmelser?

Offentlighetsprincipen är en grundläggande princip för Sveriges statsskick. I en av grundlagarna, tryckfrihetsförordningen, finns det bestämmelser om bland annat rätten att ta del av allmänna handlingar. Denna rätt är ett uttryck för offentlighetsprincipen, som kallas för handlingsoffentligheten.

Det finns dock bestämmelser om sekretess som begränsar rätten att ta del av allmänna handlingar. Dessa bestämmelser hittar man i offentlighets- och sekretesslagen. Sekretess innebär begränsningar både i allmänhetens rätt att ta del av allmänna handlingar enligt tryckfrihetsförordningen och i offentliga funktionärers rätt till yttrandefrihet enligt grundlagen regeringsformen samt Europakonventionen, som gäller som lag. Sekretess innebär också begränsningar i den rätt att meddela och offentliggöra uppgifter som följer av tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen.

Vem bestämmer sekretess?

Alla patienter har samma sekretesskydd inom hälso- och sjukvården. Det gäller oavsett om du har rätt att vistas i Sverige eller inte.

Tystnadsplikt gäller all personal som du möter i vården oavsett om det är inom offentlig eller privat vård. Det betyder att alla läkare, sjuksköterskor och administrativ personal har tystnadsplikt. Det har också tolkar och översättare som arbetar på uppdrag av hälso- och sjukvården.

Alla patienter har samma sekretesskydd inom hälso- och sjukvården. Det gäller oavsett om du har rätt att vistas i Sverige eller inte.

I den här filmen får du träffa Eli som besöker en ungdomsmottagning. Hon är orolig för att någon ska få veta att hon har varit där.

Vem kontrollerar myndigheter?

Justitiekanslern har i likhet med Riksdagens ombudsmän (JO) tillsyn över myndigheter och deras tjänstemän. Tillsynen har till syfte att kontrollera att lagar och andra författningar efterlevs. Sedan den 1 december 1998 har Justitiekanslerns tillsynsverksamhet begränsats. Justitiekanslern har sedan dess en mer övergripande tillsyn som främst är inriktad på att upptäcka systematiska fel i den offentliga verksamheten.

Justitiekanslern bestämmer själv om en anmälan från en enskild ska föranleda några åtgärder. Man kan förenklat säga att Justitiekanslern bedriver sin verksamhet på uppdrag av regeringen med det perspektiv som följer därav, medan JO är företrädare för riksdagen och traditionellt har som uppgift att ta tillvara folkets eller medborgarnas intressen gentemot statsmakten.

Det finns flera begränsningar när det gäller Justitiekanslerns tillsynsbefogenheter. Grundlagen förhindrar t.ex. att Justitiekanslern lägger sig i den dömande verksamheten hos domstolarna och Justitiekanslern kan inte ge direktiv om hur ett ärende hos en domstol eller en förvaltningsmyndighet ska handläggas eller avgöras. Justitiekanslern kan inte heller ompröva beslut som har fattats av andra myndigheter och ändra deras avgöranden i sak, något som ibland begärs.

Justitiekanslern har också möjlighet att på frivillig väg reglera vissa skadeståndsanspråk som riktas mot staten. Tanken med det är att avlasta domstolarna uppgiften att pröva sådana mål där det egentligen inte finns någon tvist utan där det är klart att ett skadeståndsgrundande fel har begåtts och att den enskilde har rätt till viss ersättning. De anspråk på skadestånd som Justitiekanslern handlägger är i första hand sådana som grundar sig på att en statlig myndighet har fattat ett felaktigt beslut. I skaderegleringsverksamheten ingår också att besluta om skadestånd i de fall då en statlig myndighets dataregister innehåller felaktiga uppgifter i enligt med reglerna i den tidigare gällande personuppgiftslagen (PUL) och EU:s dataskyddsförordning. En stor grupp skadeståndsärenden rör ersättning till dem som har varit berövade friheten som anhållna och häktade men som sedan inte blir åtalade eller frikänns av domstol.

Skadeståndsärendena hos Justitiekanslern avgörs på basis av det skriftliga materialet. Den som gör anspråk på ersättning måste kunna påvisa vilket fel som har begåtts, att felet har orsakat en skada för honom eller henne samt styrka att skadan verkligen motiverar den ersättning som begärs. Det finns ingen möjlighet till muntlig bevisupptagning vilket är en begränsning av möjligheterna att pröva frågor som det råder olika uppfattningar om.

Även andra myndigheter har behörighet att fatta beslut i skadeståndsärenden. Skadeståndsanspråk som grundar sig på något annat än att en myndighet har fattat ett felaktigt beslut handläggs av den centrala förvaltningsmyndighet som har hand om det verksamhetsområde där skadan har inträffat.

Hur granskas myndigheter?

Statens tillsyn av medicintekniska produkter spelar en viktig roll för att de är säkra för patienter och andra användare. Det framhåller Riksrevisionen som har inlett en granskning av hur bra den här tillsynen fungerar.

Riksrevisionen väljer detta granskningsområde eftersom säkra medicintekniska produkter ”är centralt för människors liv och hälsa”. Samtidigt är marknaden omfattande och komplex med en lång rad av vitt skilda produktkategorier.

Vilka har rätt att ta del av sekretessbelagd information?

När man som patient vänder sig till vården är det viktigt att man känner förtroende för den personal man möter. Förtroendet är viktigt för att man ska känna sig trygg och våga prata öppet om de besvär eller symtom man har och på så sätt få den vård man behöver. Därför omfattas alla som arbetar inom hälso- och sjukvården av tystnadsplikt. Grundprincipen är att ingen inom vården får lämna ut uppgifter utan att man själv har godkänt det. Det gäller till exempel uppgifter om den sjukdom man har, den behandling man får eller om ens privata situation.

Inom sjukvården gäller samma sekretesskydd för alla patienter och oberoende av om man har rätt att vistas i Sverige eller inte.

Tystnadsplikten gäller all personal som man möter i vården. Oavsett om det är inom offentlig eller privat vård och oavsett om det är läkare, sjuksköterskor eller administrativ personal. Tolkar och översättare som arbetar på uppdrag inom hälso- och sjukvården har också tystnadsplikt. Tystnadsplikten gäller även dem som arbetar på apotek.

Lagarna innebär att inte ens närstående har rätt att få veta vad som sägs och sker på sjukhuset om man som patient inte vill att de ska veta. Man brukar bli tillfrågad av personalen om vem de får lämna ut uppgifter till. Då väljer man själv vilka de får informera. Till exempel kan man inför en operation tala om för personalen att de får berätta hur operationen har gått för exempelvis en närstående innan man själv har vaknat upp.

För barn gäller att vårdnadshavaren i regel har rätt att ta del av sitt barns vård och veta vad som står i journalen. Men en prövning måste alltid göras innan uppgifterna lämnas ut. Det kan finnas situationer då barnet kan komma att lida skada av att vårdnadshavaren får vissa uppgifter. Det gäller oavsett barnets ålder. Om så är fallet kan de känsliga uppgifterna sekretessbeläggas gentemot barnets vårdgivare.

Men när barnet blir äldre, i tonåren, kan det krävas att barnet ger sitt samtycke till det.

Vad är en Sekretessbrytande bestämmelse?

Sekretessbelagda uppgifter kan först och främst lämnas ut till den som skyddas av sekretessen. Den enskilde råder över sekretessen i sitt ärende. Den enskilde kan efterge sin sekretess, dvs. lämna ett uttryckligt medgivande till att myndigheten lämnar ut uppgifterna (10 kap. 1 § OSL). Ur bevissynpunkt är det förstås bäst om medgivandet är skriftligt ifall den enskilde senare skulle invända att han/hon inte alls har gett sitt samtycke till att uppgifterna lämnades ut.

Vad är skillnaden mellan sekretess och allmän handling?

En handling som förvaras hos en myndighet och är inkommen dit eller upprättad på myndigheten är en allmän handling.

Handlingen kan vara en bild, skrift eller i någon digital form. Det senare kallas upptagning i lagtexten.

Var i sol lagen hittar man information om sekretess?

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om myndigheters och vissa andra organs handläggning vid registrering, utlämnande och övrig hantering av allmänna handlingar.

Lagen innehåller vidare bestämmelser om tystnadsplikt i det allmännas verksamhet och om förbud att lämna ut allmänna handlingar. Dessa bestämmelser avser förbud att röja uppgift, vare sig detta sker muntligen, genom utlämnande av allmän handling eller på något annat sätt. Bestämmelserna innebär begränsningar i yttrandefriheten enligt regeringsformen, begränsningar i den rätt att ta del av allmänna handlingar som följer av tryckfrihetsförordningen samt, i vissa särskilt angivna fall, även begränsningar i den rätt att meddela och offentliggöra uppgifter som följer av tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen.

Kan myndigheter dela ut?

– Mötet gick ut på att dela erfarenheter av vilka medel som används för att uppnå direktivets ändamål och hur vi kan förbättra genomförandet av direktivet. Vi diskuterade bland annat relevanta domstolsprocesser och avgöranden och resonerade kring utfallen. De andra tillsynsmyndigheterna delade även med sig av statistik kring anmälningar för att få en bättre bild av hur situationen för otillbörliga handelsmetoder ser ut på EU-nivå. Vid sidan av de officiella agendapunkterna var det även värdefullt att få samtala direkt med olika företrädare.

Under mötet fick vi också vägledning från EU-kommissionen i en specifik fråga om vilka produkter som omfattas av UTP-direktivet och därigenom den svenska lagen. Det finns olika varianter på den så kallade Brysselnomenklaturen, som är den förteckning över vilka produkter som lagen skyddar, och det framgår inte helt tydligt vilken variant som vi ska hänvisa till. Under mötet fick jag tillfälle att prata direkt med en expert på just den här förteckningen. Han gav klarhet i hur man arbetar med de olika varianterna, vilket är till stor nytta för oss i vårt fortsatta tillsynsarbete.