Vad är distansförsäljning?

Svar från juristen: Distansavtal och avtal utanför affärslokaler regleras i lagen om distansavtal och avtal utanför affärslokaler. Speciellt för denna typ av avtal är bland annat att konsumenter (=privatpersoner) har ångerrätt. Observera att köp i affärslokaler inte omfattas av reglerna om ångerrätt. En konsument har därför inte ångerrätt vid köp i till exempel butik.

Med "affärslokaler" menas lokaler som försäljaren vanligtvis använder som plats för att sälja sina produkter. "Affärslokaler" kan vara både fasta och rörliga lokaler som försäljaren använder permanent eller säsongsvis under förutsättning att försäljningen inte endast sker där undantagsvis, det vill säga i mer än bara några dagar.

Vad är distans och hemförsäljningslagen?

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om konsumentskydd vid distansavtal och avtal utanför affärslokaler. Lag (2014:14).

affärslokal: fast eller rörligt affärsställe där näringsidkaren varaktigt eller vanligen driver verksamhet,

3 § Om näringsidkaren anlitar ett ombud, ska denne alltid anses behörig att handla på näringsidkarens vägnar när det gäller att

ingå distansavtal eller avtal utanför affärslokaler,
utfästa förmåner som är avsedda att ingå i ett sådant avtal, och
ta emot betalning för näringsidkarens räkning.

Näringsidkaren får inte till nackdel för konsumenten inskränka denna behörighet. Lag (2014:14).

4 § Ett avtalsvillkor som i jämförelse med bestämmelserna i denna lag är till nackdel för konsumenten är utan verkan mot denne, om inte annat anges i lagen. Lag (2014:14).

5 § Bestämmelser om behandling av personuppgifter finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), i lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning och i föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen. Lag (2022:655).

1 § Detta kapitel gäller för ett avtal genom vilket en näringsidkare mot betalning överlåter eller upplåter lös egendom till eller utför en tjänst åt en konsument. Med tjänst avses i detta kapitel också uthyrning av fast egendom.

Kapitlet gäller också för ett avtal genom vilket en näringsidkare i utbyte mot endast konsumentens personuppgifter ska tillhandahålla ett digitalt innehåll på något annat sätt än på ett fysiskt medium eller en digital tjänst åt en konsument. Detta gäller dock inte om personuppgifterna behandlas av näringsidkaren endast för att uppfylla rättsliga krav som gäller för denne eller för att tillhandahålla det digitala innehållet eller den digitala tjänsten.

För avtal om finansiella tjänster eller om överlåtelse eller emission av finansiella instrument gäller i stället 3 kap.Lag (2022:655).

När gäller distans och hemförsäljningslagen?

^ ”Betänkande 2004/05:LU5 Distans- och hemförsäljningslag m.m.”. http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=3322&rm=2004/05&bet=LU5. Läst 23 februari 2008.

^ [a b] ”Om distans- och hemförsäljningslagen, Konsumentombudsmannens webbsida)”. Arkiverad från originalet den 7 september 2010. https://web.archive.org/web/20100907193019/http://www.konsumentverket.se/Tema_ehandel/Om-distans--och-hemforsaljningslagen/. Läst 30 augusti 2010.

^ Konsumentverket. ”Lagen om distansavtal och avtal utanför affärslokaler | Hallå konsument”. www.hallakonsument.se. https://www.hallakonsument.se/klaga-angra-eller-anmala/vad-lagen-sager/lagen-om-distansavtal-och-avtal-utanfor-affarslokaler/. Läst 1 januari 2018.

Vad gäller vid distansköp?

Om du har ingått ett distansavtal eller ett avtal utanför affärslokaler har du vanligtvis 14 dagar på dig att ångra avtalet; det gäller även de flesta finansiella produkter och tjänster. Från och med den 1 september 2018 krävs att du skriver under ett avtal för att det ska vara giltigt när en telefonförsäljare har ringt upp.

Om du köper något av ett företag som säljer sina produkter eller tjänster på gator och torg, till exempel i ett köpcentrum, i ett marknadsstånd eller när du handlar av en säljare som besöker ditt hem, ingår du ett "avtal utanför affärslokaler". Vid distansavtal eller avtal utanför affärslokaler har du 14 dagar på dig att ångra köpet. Samma ångerrätt gäller också för de flesta finansiella tjänster, som försäkringar, konton, bank- och kreditkort, betaltjänster och krediter.

Vilka gäller inte Distanslagen?

När du ingår distansavtal med konsumenter, exempelvis via postorder, internet eller som en följd av telefonförsäljning.
När du befinner dig utanför dina affärslokaler. Med affärslokaler menas fasta eller rörliga lokaler som du använder permanent eller säsongsvis i din affärsverksamhet. Till exempel är hemförsäljning, homepartys och gatuförsäljning avtal utanför affärslokaler.
När du kontaktar konsumenten utanför din affärslokal och sedan omgående ingår avtal i lokalen.

Det finns undantag då ångerrätten inte gäller. Du behöver då informera konsumenten om detta.

I vilka fall gäller distansavtalslagen?

Ångerrätt är en konsumenträttighet enligt lagen om distansavtal, men konsumenter som handlar i en fysisk butik har inte rätt till ångerrätt enligt konsumentköplagen. Vissa butiker kan dock välja att tillämpa öppet köp eller bytesrätt om de vill. Men det är helt frivilligt för företagare att välja och är ingen konsumenträttighet enligt lag.

Om en konsument däremot köper något via internet, postorder, TV-shop, telefon eller utanför en säljares lokaler, har köparen rätt till minst 14 dagars ångerrätt.

Vilka två lagar gäller vid köp av produkter på distans?

Hej och tack för att du har vänt dig till oss med din fråga!

Det aktuella lagrummet för din fråga är Lag om distansavtal och avtal utanför affärslokaler (DAL).

Vad säger lagen om distansavtal?

SFS nr: 2005:59 Departement/myndighet: Justitiedepartementet L2 Utfärdad: 2005-02-24 Ändrad: t.o.m. SFS 2022:1756 Ändringsregister: SFSR (Regeringskansliet) Källa: Fulltext (Regeringskansliet)

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om konsumentskydd vid distansavtal och avtal utanför affärslokaler. Lag (2014:14).

När gäller inte lagen om distansavtal?

Lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler är det långa namnet på lagen som ibland kallas för ”distansavtalslagen”. Lagen är en konsumentskyddande lag som blir tillämplig när en näringsidkare säljer varor eller tjänster till konsumenter genom att ingå avtal utanför affärslokaler eller genom att ingå s.k. ”distansavtal”. Ett distansavtal är ett avtal som ingås genom ett organiserat system för träffande av avtal, när kommunikationen sker uteslutande på distans. Ett exempel på när ett distansavtal ingås är när en konsument ingår ett avtal med en näringsidkare genom att göra ett köp i näringsidkarens webbhandel.

Lagen berör flera viktiga frågor i sammanhanget. Bland annat anger den vilken information som behöver lämnas till en konsument både innan och efter att avtal ingås. Den klargör också konsumenters ångerrätt, hur den utövas samt de undantag som finns från ångerrätten. Lagen är indispositiv, vilket innebär att den är tvingande och inte kan avtalas bort. Villkor som är till nackdel för konsumenter i jämförelse med lagen är därför ogiltiga.

Vilka regler gäller för distansavtal?

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om konsumentskydd vid distansavtal och avtal utanför affärslokaler. Lag (2014:14).

I vilka situationer gäller distans och hemförsäljningslagen?

I propositionen föreslår regeringen att en ny distans- och hemförsäljningslag skall ersätta lagen om konsumentskydd vid distansavtal och hemförsäljningsavtal (distansavtalslagen). Förslaget syftar huvudsakligen till att genomföra EG-direktivet om distansförsäljning av finansiella tjänster till konsumenter. Med den nya lagen stärks konsumenternas rättigheter framför allt vid telefonförsäljning och Internethandel.

Den nya lagen bygger i stor utsträckning på den nuvarande. Lagens tillämpningsområde blir dock mer heltäckande än tidigare i det att den nya lagen även omfattar distansavtal om finansiella tjänster. Det har också gjorts en övergripande genomgång i syfte att förenkla och förtydliga lagstiftningen. Den nya lagen får en annorlunda struktur. Merparten av de materiella bestämmelserna har delats upp i tre olika kapitel som vart och ett svarar mot ett bakomliggande EG-direktiv.

Den största nyheten sakligt sett är att den nya lagen tillförs bestämmelser om konsumentskydd vid distansavtal om finansiella tjänster. Praktiskt viktiga exempel på avtalssituationer som omfattas är telefonförsäljning av försäkring och erbjudanden över Internet om kredit- eller kontotjänster. Lagen kommer också att gälla för en rad olika tjänster med anknytning till det privata sparandet, såsom när en konsument per telefon eller över Internet ger ett värdepappersinstitut i uppdrag att handla med fondandelar, aktier eller andra finansiella instrument. Liksom för andra distansavtal är det primära innehållet regler om näringsidkarens informationsskyldighet och konsumentens rätt att frånträda avtalet inom 14 dagar från avtalsslutet (ångerrätt). Informationskraven är mer omfattande och detaljerade än för andra distansavtal, och informationen skall i princip alltid lämnas innan distansavtalet ingås. Till ångerrätten har kopplats en

Europaparlamentet och rådet antog den 23 september 2002 direktivet (2002/65/EG) om distansförsäljning av finansiella tjänster till konsumenter och om ändring av rådets direktiv 90/619/EEG samt direktiven 97/7/EG och 98/27/EG (det nya direktivet eller direktivet). Direktivet är avsett att fylla den lucka i EU:s regelverk som skapats genom att finansiella tjänster är undantagna från tillämpningsområdet för direktivet (97/7/EG) om konsumentskydd vid distansavtal (det allmänna direktivet). Det nya direktivet innehåller, precis som det allmänna direktivet, bestämmelser om näringsidkarens informationsskyldighet och konsumentens ångerrätt vid avtal som ingås på distans, t.ex. genom försäljning per telefon eller över Internet. Medlemsstaterna skall ha genomfört direktivet senast den 9 oktober 2004.

Direktivet finns som bilaga 1. Liksom vid genomförandet av det allmänna direktivet har överläggningar hållits med företrädare för ansvariga departement i Danmark, Finland, Island och Norge. Vid överläggningarna har man sökt enas om hur direktivet bör tolkas och hur det lämpligen kan genomföras. Nordiska ministerrådets rapport ”Konsumentkrav på genomförande av EU:s direktiv om distansavtal för finansiella tjänster” (TemaNord 2003:544) har också beaktats.

Syftet med direktivet är en tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om distansförsäljning av finansiella tjänster till konsumenter (artikel 1). En i ingressen till direktivet uttalad målsättning är att inom ramen för arbetet med att förverkliga den inre marknaden gradvis befästa marknaden för finansiella tjänster och bidra till en hög konsumentskyddsnivå. I ingressen framhålls att finansiella tjänster är särskilt lämpade för distansförsäljning och att ett regelsystem för detta kommer att öka konsumenternas förtroende för ny teknik för distansförsäljning, t.ex. elektronisk handel (ingressats 1 och 5).

Direktivets bestämmelser är avsedda att tillämpas på distansavtal om finansiella tjänster som sluts mellan en näringsidkare och en konsument samt på sådan marknadsföring som direkt syftar till sådana avtal. Artikel 18 klargör förhållandet till det allmänna direktivet och föreskriver att undantagsregeln i artikel 3.1 första strecksatsen i det allmänna direktivet skall ändras så att det framgår att det direktivet inte skall tillämpas på sådana avtal om finansiella tjänster som omfattas av det nya direktivet. Eftersom direktivet alltså kompletterar det allmänna direktivet, anknyter definitionerna av begreppen distansavtal, konsument och näringsidkare nära till dem som används där. Det skall således vara fråga om avtal som ingås mellan en näringsidkare och en konsument inom ramen för ett system för distansförsäljning eller tillhandahållande av tjänster på distans organiserat av näringsidkaren, som för detta avtal uteslutande använder en eller flera tekniker för distanskommunikation fram till och med tid-

Ett EG-direktiv är bindande för medlemsstaterna med avseende på det resultat som skall uppnås men överlåter åt medlemsstaterna att bestämma form och tillvägagångssätt för genomförandet (artikel 249 i EG-fördraget). Detta innebär att medlemsstaterna inte är bundna av t.ex. ett direktivs terminologi och systematik, om väl det avsedda resultatet uppnås med en annan terminologi och systematik. Avgörande är att lagstiftningen uppnår det resultat i sak som direktivet eftersträvar.

Att märka är att det nya direktivet, i motsats till vad som normalt är fallet i fråga om direktiv till skydd för konsumenten, till övervägande del försöker åstadkomma en fullharmonisering av det område som regleras i direktivet. I ingressats 13 uttrycks sålunda att medlemsstaterna inte bör kunna besluta om andra bestämmelser än dem som fastställs i direktivet på de områden som harmoniseras i direktivet om det inte särskilt anges att detta är möjligt. I vad mån de enskilda artiklarna i direktivet är utformade med fullharmonisering i sikte kommer att behandlas närmare i anslutning till övervägandena i respektive del. Något förenklat gäller att medlemsstaterna är fria att behålla eller anta strängare krav på näringsidkarens information till konsumenten (se artikel 4), medan avsikten är att bestämmelserna om ångerrätten och övriga delar av direktivet i huvudsak skall innefatta en fullharmonisering. I ingressats 12 sägs att det skulle inverka negativt på den inre marknadens funktion och på konkurrensen om medlemsstaterna antog motstridiga eller olika bestämmelser om distansförsäljning av finansiella tjänster till konsumenter och att det därför är nödvändigt att på gemenskapsnivå införa gemensamma regler som inte innebär någon minskning av det allmänna konsumentskyddet i medlemsstaterna.