Får barnet automatiskt mammans efternamn?

Varje barn som föds ska ha ett efternamn. Barnets vårdnadshavare ska därför inom tre månader från födelsen ansöka om barnets efternamn (5 § första stycket PNL). Ansökan kräver inget samtycke av den förälder som inte är vårdnadshavare.

Det är förhållandena vid registreringen och inte vid födelsen som är avgörande för bedömningen av om ett visst efternamn får förvärvas eller inte.

Kan barnet få pappans efternamn?

Fråga: Kan jag ändra mitt barns efternamn? Jag har ensam vårdnad om barnet och pappan har sedan länge försvunnit ur barnets liv. Barnet har nyss fyllt 12 år och önskar få bära mitt efternamn istället för pappans. Kan jag som ensam vårdandshavare ansöka om namnbytet?

Svar: Tack för din fråga! Just byte av en förälders efternamn som inte har del i vårdanden utgör en begränsning av vad en ensam vårdnadshavare får besluta om gällande barnet. I dessa fall krävs det att pappan samtycker till bytet av barnets efternamn eller att en domstol har beslutat att namnbytet är förenligt med barnets bästa. Samtycket från pappan måste dessutom vara skriftligt. Du som vårdnadshavare kommer företräda barnet i namnfrågan vid ansökan om namnbyte. Ansökan görs till Skatteverket.

Hur bestäms barnets efternamn?

Hejsan! Tack för att du vände dig till Lawline. Nedan kommer en redogörelse för din fråga.

Vad är problemet?

Kan man lägga till ett efternamn på sitt barn?

En person kan ansöka hos Skatteverket om att byta till ett efternamn som har anknytning till en förälder (9 § PNL). Det spelar ingen roll om personen är under eller över 18 år och byte kan ske flera gånger.

För barn under 18 år görs ansökan av vårdnadshavaren. Barn som har fyllt 12 år måste lämna sitt samtycke (se Namnbyte för barn som har fyllt 12 år). I vissa situationer krävs även samtycke av en förälder som inte är vårdnadshavare.

Information om vilket eller vilka namn en förälder bär eller tidigare har burit framgår av folkbokföringen, med vissa begränsningar. Om uppgift saknas i folkbokföringen, t.ex. om ett efternamn som en förälder uppges ha burit, måste den som ansöker om namnbytet visa att föräldern har burit namnet.

Kan barn få dubbla efternamn?

Namnlagen, eller egentligen personnamnlagen, är den lag som bestämmer hur och när man får registrera ett namn samt den lag som bestämmer vilket namn ditt barn får förvärva. Den första namnlagen kom så sent som 1901.

Vad händer om man inte väljer namn inom 3 månader?

SFS nr: 1982:670 Departement/myndighet: Justitiedepartementet L2 Utfärdad: 1982-06-24 Omtryck: SFS 1982:1134 Ändrad: t.o.m. SFS 2016:203 Upphävd: 2017-07-01 Författningen har upphävts genom: SFS 2016:1013 Ändringsregister: SFSR (Regeringskansliet) Källa: Fulltext (Regeringskansliet)

1 § Barn till föräldrar med gemensamt efternamn förvärvar genom födelsen det namnet.

Kan barn ha 2 efternamn?

Övrigt/annat

Jag har två barn som är 14 och 11 år gamla med en man som jag ej längre delar mitt liv med. Jag har ensam vårdnad och är omgift med en man som jag fått ett 3:e barn med. Jag har dubbla efternamn, ett efter min man som jag är gift med och ett som jag från min pappa som jag haft sedan födseln. Mina två äldsta barn har sin biologiska pappas efternamn som mellannamn och sedan ett annat efternamn. Vi har i 10 år kämpat för att biologiska pappan ska ha en bra relation med sina barn men han har nu sagt upp kontakten och vill nu att min nuvarande ska adoptera båda flickorna. Flickorna är så klart ledsna över detta och har redan i flera år tjatat om att de vill ha samma efternamn som jag och deras lillasyster. De vill alltså ta bort sitt mellannamn och istället bära dubbla efternamn och de vi undrar är:

I vilken ordning efternamn?

Det är vanligt att byta namn i samband med att man gifter sig. Ni har följande alternativ för vilket efternamn ni kan välja:

Behålla era ogifta namn
Ta den ena partnerns namn
Dubbla efternamn
Byta till ett helt annat namn

Hur mycket kostar det att lägga till ett efternamn?

Ja, efter skilsmässa kan man välja att byta tillbaka till sitt tidigare namn. Namnbytet sker dock inte direkt i samband med skilsmässan.

Det namn du haft som gift behåller du automatiskt. Om du vill byta namn ska en särskild ansökan skickas in till Skatteverket.

Läs mer om skilsmässoansökan och snabb skilsmässa

Nej, det är inte möjligt att tvinga den andra att byta efternamn efter en skilsmässa. Du kan alltså välja att behålla det efternamn du tog när du gifte dig trots att din före detta motsätter sig.

Ditt efternamn är ditt eget. Du kan behålla det också om du väljer att gifta om dig och din nya make kan också ta namnet.

Vilken ordning på efternamn?

Borgerliga släkter som ville markera en förment högre klasstillhörighet,[källa behövs] men inte hade adlats och därmed inte kunde skapa ett unikt släktnamn genom att lägga till ett prefix som af, de eller von, började under 1800-talet att sammanfoga makarnas efternamn. Bruket stoppades i och med 1901 års namnlag. Kända exempel är Cavalli-Björkman, Tarras-Wahlberg, Bülow-Hübe och Hyltén-Cavallius.

Namnlagen från 1982 tillåter att den ena parten i äktenskapet behåller sitt eget efternamn som mellannamn[1] när man antar motpartens efternamn. En make som har förvärvat den andra makens efternamn får bära ett tidigare efternamn som mellannamn. Har makar olika efternamn får en av dem, med den andres samtycke, bära den andres efternamn som mellannamn, om inte detta har förvärvats på grund av ett tidigare äktenskap.[2]

När slutade man använda dotter i efternamn?

Går vi riktigt långt tillbaka i tiden hade varje individ enbart ett namn, ett tilltalsnamn. För att kunna skilja olika personer med samma tilltalsnamn började man senare att till namnet lägga en beskrivning av personen eller namnet på orten han levde eller kom ifrån. Exempel Olof Rödskägg, Harald Tvålfager, Johan den halte, Anders från Lida eller Lida-Anders etc. I bibeln finns många liknande exempel: Johannes Döparen, Johannes Evangelisten etc. De äldsta nordiska förnamnen var i regel tvåledade, t ex namn på gudomliga väsen, ord för vapen, krigare eller ärofulla egenskaper. Ex: Harald som är sammansatt av här och härskare; Sigrid som är sammansatt av seger och skön. Med kristendomens intåg blev bibliska namn av grekiskt och latinskt ursprung vanliga, t ex Andreas (Anders), Johannes (Johan, Jan, Hans, Jöns) och Magdalena (Malin) samt helgonnamn, t ex Laurentius (Lars), Nikolaus (Nils, Klas), Katarina (Karin) och Kristina (Stina, Kerstin). Även namn på nordiska helgon som Erik och Olov fick stor spridning. Med den medeltida tyska invandringen kom namn som Rikard, Valter, Henrik, Valborg. Efter reformationen blir en rad bibliska namn av hebreiskt ursprung vanliga: Abraham, Josef, Sara, Rebecka m.fl. I de flesta kulturer börjande man även att lägga till namnet på fadern för att särskilja två personer med samma namn. Detta för att undvika tveksamheter om vem en viss person var. Detta bruk att lägga till faderns namn till ett barns namn kallas patronymikon. Med detta menas efternamn som är konstruerat utifrån faderns förnamn, oftast med ett suffix eller ett prefix som står för "son". Det finns dock patronymikon utan tillägget av "son". Det förekommer bland annat i engelsktalande länder och efternamnet består då enbart av faderns förnamn, ex: Thomas, Edward alternativt Edwards. Det förekommer även patronymikon där faderns förnamn ersatts med hans yrke, ex: Clerkson. I vissa länder används olika suffix beroende på barnets kön. De nordiska länderna samt Ryssland är exempel på sådana länder. Exempelvis får en son till Anders patronymikonet Andersson och en dotter Andersdotter. Släktnamn som ärvdes började användas i Europa redan under slutet av medeltiden. Egentligen påbörjades detta bruk redan på 1000- talet men var i fullt bruk först på 1500-talet. Bruket att ta släktnamn började bland aristokratien samt i de större städerna. I Sverige och de övriga nordiska länderna blev detta brukligt bland hela befolkningen först under slutet av 1800-talet.

Ordet patronymikon kommer från grekiskan och används som beteckning på efternamn som anger vem som är bärarens far, t ex - sonnamn och -dotternamn. I Sverige är bruket av patronymikon djupt rotat och kom tidigt att användas. Inom de högre samhällsklasserna i Norden använde man under medeltiden (1000-talet och fram till 1521) patronymikon. Under den nya tiden (från 1521) utsträcktes detta bruk också till allmogen. Samtidigt började adeln, de lärda och stadsbefolkningen efter utländskt bruk att anta familjenamn.

Under Sveriges katolska epok använde prästerna enbart sina förnamn, dock tillsammans med Herr, t.ex. Herr Lars, Herr Olof, Herr Hans etc. För att kunna särskilja präster med samma förnamn började man under 1500-talet att använda en latinsk form av deras patronymikon. Exempelvis: Abraham Eriksson = Abrahamus Erici Erik Steffansson = Ericus Stephani Lars Johansson = Laurentius Johannis Anders Henriksson = Andreas Henrici Olof Karlsson = Olaus Caroli Under 1600-talet blev det även vanligt att använda en latinsk form av prästens födelseort som efternamn. En präst bytte inte till ett "prästnamn" förrän han prästvigdes. De allra flesta hade patronymikon innan prästvigningen. Exempel på prästnamn med anknytning till prästens födelseort eller den ort han kom ifrån: Andreas Pauli Helsingus: Från Hälsingland (X) Abrahamus Angermannus: Från Ångermanland (Y) Laurentius Andreæ Gevaliensis: Från Gävle (X) Johannes Danielis Tunensis: Från Tuna församling Laurentius Christophori Hornaeus: Från Hornön (Härnösand) (Y) Ericus Andreae Wattrangius: Från Vattrangs församling(X) Olaus Hernodius: Från Härnösand (Y) En annan vanligt bruk var att lägga till "ander" i slutet av namnet. "Ander" kommer från grekiskans ord för man. Exempel: Alander, Björkander, Carlander Dalander, Elander, Gullander, Hållander, Insulander, Jullander, Kilander, Lysander, Mellander, Nylander, Svenander, Ulander, Vikander and Wallander . Att använda latiniserade namn användes förutom av prästerna även av sk. "lärda" män”, t ex Eurenius, Linnæus, Fornelius m.fl.

I början använde även adeln patronymikon. Under den nya tiden, dvs efter 1521, började adeln efter utländskt bruk att anta familjenamn. Adelns familjenamn motsvarade i regel bilden på vapensköldarna, t ex Horn, Oxenstierna. [ordet stierna betyder inte stjärna utan kommer från tyskans stirn som betyder panna (kroppsdel)]. Adeln i Sverige uppstod när några personer och familjer fick större makt än andra. Detta i samband med egenskaper som var eftersträvansvärda av andra. I äldre tid var makt detsamma som styrka och styrka var att vinna. Att äga egendom var också makt en möjlighet att styra och utöva inflytande. Man kan räkna 1200-talet som den svenska adelns uppkomst. Stormännen runt om i landet började då att samarbeta med kungahusen och fungera som medhjälpare till dem samt höll med ryttare och häst, sk. rusttjänst. Som motprestation fick bla stormännen skattefrihet, frälse. I Alsnö stadga år 1280 (1279) stadsfästes frälset. I Sveriges första riksdag 1435 i Arboga var frälset representerat som eget stånd. Under Gustav Vasas tid började ordet adel att användas. Det har sitt ursprung i ädel, väsentlig eller äkta. Det var bara kungen som kunde dela ut nya adelskap. I början då stormännen fick sina privilegier som frälse användes enbart patronymikon. I samband med att familjerna blev frälse erhöll de även en vapensköld med en heraldisk symbol. Från dessa symboler började sedan adeln bilda sina släktnamn. Exempelvis har den adliga släkten Uggla en uggla på sin vapensköld, släkten Svinhufvud ett svinhuvud, släkten Leijonhufvud tre lejonhuvuden, släkten Hummerhielm en hummer etc. De adliga namnen följer vissa mönster. Vanligt är namn där ordet lejon, falk och svin ingår. Vidare ord som syftar på olika kroppsdelar, t.ex. huvud, arm etc. Andra ord som är vanliga i adliga namn är stjärna, kron, sköld, hjälm, gyllen, berg m.fl. De adliga namnen kan vara korta, bestående av ett ord, t.ex. Uggla men oftast är de sammansatta, t.ex. Leionhufvud. Under 1700-talet blev det vanligt med tillägget "von" och "af" i de adliga namnen, t.ex. Carl von Linné eller Henrik af Klintberg. Ordet efter "von" eller "af" är normalt namnet på en ort, gård eller liknande. Före 1600-talet var de adliga namnen oftast kombinerad med bärarens patronymikon, t.ex. Bo Johansson (Grip). Hans patronymikon är Johansson och namnet på ätten är Grip. Gustav Vasa var under sin tid känd som Gustav Eriksson. Det adliga namnet var Vasa. Symbolen på vapenskölden är en vasakärve. Gustav började använda namnet Vasa långt senare efter att han blivit vald som kung. I slutet av 1500-talet samt under början av 1600-talet frångick adeln mer eller mindre bruket att använda patronymikon. Detta gällde även prästerna. Införandet av skråsystemet blev startskottet för speciella namn för hantverkare. Nedan följer ett antal typiska adliga namn. Oftast stavas de på gammalt vis.

När en person började sin bana som hantverkare var det som lärling hos en mästare. Efter lärotiden skulle han avlägga sitt gesällprov. I gesällprovet skulle han tillverka någon vara inom sitt område, exempelvis en möbel. Detta bedömdes sen av olika mästare och varan måste bli godkänd för att lärlingen skulle bli upptagen som gesäll, dvs en slags examen. Upptagandet som gesäll följde en rituell invigningsceremoni. Ett bevis att lärlingen nu var gesäll var gesällbrevet. En tidig benämning på gesäller var svenner. Gesällerna var ett sätt att tillförsäkra mästarna arbetskraft. Gesällerna var nästan alltid ogifta och bodde i mästarens hushåll. Det var vanligt att gesällerna gav sig ut på vandringar, sk gesällvandringar. Genom att arbeta hos olika mästare lärde de sig yrket på bästa möjliga sätt och kunde därmed bygga upp en egen yrkesskicklighet. Dessa vandringar kunde även ske till utlandet. På engelska heter gesäll journeyman vilket betyder en man som vandrar/reser. För att bli mästare och kunna arbeta i egen regi var gesällen först tvungen att bli mästare. För att bli mästare måste de avlägga ett mästarprov. Mästarbrevet var en hantverkares bevis på att han var en mästerhantverkare och verkligen kunde sitt yrke. Endast de av skråna godkända mästarna fick utöva yrket. Som mästare kunde han i sin tur ära upp nya gesäller. En hantverkare måste tillhöra ett skrå. Skråna var en slags branschorganisation och fackförening i ett och hade stor makt. Skrånas maktställning ökade 1621. Allt hantverk och handel utanför skråsystemet förbjöds detta år. Skråna fungerade som karteller och kunde på så sätt kontrollera priser, tillverkningsmetoder, kvalitet och råvaror. De hade även monopol på tillsättandet av nya mästare. De ansågs dock som ekonomiskt ineffektiva och ett hinder för naturlig näringsfrihet. Först 1846 avskaffades skråsystemet. Full näringsfrihet infördes 1864. Efter detta år kunde vem som helst fritt praktisera ett hantverksyrke. Skråväsendet avskaffades i Frankrike redan 1791 och övriga länder i Europa följde efter under 1800-talet. Även efter att skråämbetna avskaffades 1846 fortsatte mästarna att ta sig an lärlingar och gesäller. Det fanns naturligtvis fortfarande behov av utbildning. Gesälltiteln försvann dock 1864 när alla fick rätt att utöva hantverksyrket. Hantverksföreningarna fortsatte dock även efter 1864 att utfärda gesällbrev. Också gesällvandringarna för att arbeta hos olika mästare fortsatte men avtog runt sekelskiftet 1900. Hantverkare kunde enbart utföra sitt yrke i städerna. För att kunna göra detta måste de även ha en tillstånd från staden, dvs de måste söka om burskap. Burskapet beviljades genom att stadens magistrat utfärdade burbrev. Genom att erhålla burskap blev man också antagen som borgare i staden med de rättigheter detta medförde. En stad var en större ort med "rätt" utöva handel och hantverk. Stadsrättigheter eller stadsprivilegier kunde enbart delas ut av kungen. Normalt omgärdades en stad av en stadsmur med ett antal bevakade stadsportar. För att kunna föra handelsvaror in till en stad var man tvungen att erlägga en tullavgift. Denna tullavgift infördes 1622 och avskaffades 1810. En indelning av de svenska städerna i stapelstäder och uppstäder infördes på 1610-talet, men de förras särställning reducerades stegvis fr.o.m. 1765. En stapelstad var en stad med rätt till handel och sjöfart med utlandet och en uppstad var en stad som endast hade rätt att bedriva handel och sjöfart inom landet. Handel och hantverk accepterades inte på landsbygden, så hantverkare och handelsmän höll till i städerna. Dvs här bodde borgarna. Bönderna höll dock på med hantverk och till en viss del handel även på landsbygden, främst för husbehov. På 1680-talet fick i begränsad utsträckning några yrkeskategorier rätt att slå sig ner på landsbygden för att utförs sitt yrke. Det var framförallt skräddare, smeder och skomakare. De kallades sockenhantverkare och hade enbart tillstånd att verka inom "sin" socken. Det var sockenstämman som utsåg vilka som fick verka som sockenhantverkare i den aktuella socknen. I näringsfrihetsförordningen från 1846 fick alla typer av hantverkare rätt att slå sig ner på landsbygden och där utöva sitt yrke. Sockenhantverkarna var inte anslutna till något skrå som var fallet med hantverkarna i städerna och det fanns heller inga krav på at de skulle ha kvalifikationer i form av gesällbrev. Sockenhantverkarna kallades även gärningsmän.

Hur länge kan man vänta med att ge sitt barn ett namn?

Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!

Ett barns förnamn ska anmälas till Skatteverket inom tre månader från födseln (26 § 2 st lagen (2016:1013) om personnamn - här). Om en anmälan inte görs inom denna tid så kan Skatteverket förelägga vårdnadshavare att inom viss tid anmäla barnets förnamn (43 § 1 st). Om vårdnadshavarna underlåter att anmäla barnets förnamn till Skatteverket inom den förelagda tiden, så kan Skatteverket på nytt förelägga vårdnadshavarna att anmäla barnets förnamn, denna gång med påföljd av vite (43 § 2 st).

Vilka namn är förbjudna i Sverige?

Att välja namn till sitt barn kan kännas som ett stort ansvar. Barnet ska ju dras med namnet hela livet sen! …eller? Faktum är att det går att ändra sitt förnamn om man inte är nöjd med det. På Skatteverkets hemsida går det att ansöka om att lägga till förnamn, byta förnamn helt, ändra stavningen på sitt namn, ta bort namn eller ändra ordningsföljden på sina namn till en kostnad på 250 kronor. Att man ansöker om en namnändring betyder dock inte att den blir godkänd…

Läs också: ”Namntoppen 2016 – här är hela listan över de mest populära barnnamnen!”

Får man ha vilket efternamn man vill?

Övrigt/annat

Jag har ansökt om att få ändra namn till min mormors morfars mors efternamn men fått avslag med motiveringen att det är ett namn 5 generationer tillbaka och inte 4 generationer som lagen föreskriver. Men så som det formuleras på Skatteverkets hemsida ska generationerna vara "räknat från dina föräldrar". Gör man det så blir avståndet från min mor och bakåt 4 generationer, då är lagkravet uppfyllt i mitt fall... Hade varit mycket tacksam för er hjälp att klarlägga vilken räknevariant som gäller i detta fall.

Kan man ge sitt barn två efternamn?

Kan man byta barnets efternamn?

Byta barnets efternamn. Om föräldrarna är överens om att barnet ska byta efternamn kan ansökan göras direkt hos Skatteverket. I vissa fall krävs det att en domstol prövar om namnbytet är det bästa för barnet.

När ska du ansöka om förnamn och efternamn för ditt nyfödda barn?

Du som vårdnadshavare ansöker om förnamn och efternamn för ditt nyfödda barn. Det ska du göra inom tre månader från barnets födelse. Barnet måste ha minst ett förnamn och ett efternamn. Om du har fått barn utomlands gäller andra regler.

Vad är efternamn i Sverige?

Efternamn, familjenamn eller släktnamn är den del av en persons namn som anger till vilken familj hon eller han hör. Efternamn kan i Sverige också vara patronymika eller metronymika och visa vad personens fader eller moder heter i förnamn . I Sverige finns reglerna om hur man får använda efternamn i 1982 års namnlag ( SFS 1982:670).

Kan man byta efternamn när man gifter sig?

Vid giftermål är det många som väljer att byta efternamn för att använda samma som maken eller makan. Detta görs inte automatiskt när du gifter dig utan du behöver fylla i en blankett på Skatteverkets hemsida. Det är avgiftsfritt och går att göra antingen efter eller inför vigseln.

Kan man byta barnets efternamn?

Byta barnets efternamn. Om föräldrarna är överens om att barnet ska byta efternamn kan ansökan göras direkt hos Skatteverket. I vissa fall krävs det att en domstol prövar om namnbytet är det bästa för barnet.

När ska du ansöka om förnamn och efternamn för ditt nyfödda barn?

Du som vårdnadshavare ansöker om förnamn och efternamn för ditt nyfödda barn. Det ska du göra inom tre månader från barnets födelse. Barnet måste ha minst ett förnamn och ett efternamn. Om du har fått barn utomlands gäller andra regler.

Vad är efternamn i Sverige?

Efternamn, familjenamn eller släktnamn är den del av en persons namn som anger till vilken familj hon eller han hör. Efternamn kan i Sverige också vara patronymika eller metronymika och visa vad personens fader eller moder heter i förnamn . I Sverige finns reglerna om hur man får använda efternamn i 1982 års namnlag ( SFS 1982:670).