:

Vad menas med bokföringslagen?

Innehållsförteckning:

  1. Vad menas med bokföringslagen?
  2. Vad kräver bokföringslagen?
  3. Vad säger lagen om bokföring?
  4. Vilka lagar och regler gäller för bokföring?
  5. När gäller bokföringslagen?
  6. Vad händer om man bryter mot bokföringslagen?
  7. Vad menas med bokföring?
  8. Vad ska sparas enligt bokföringslagen?
  9. Vem kontrollerar bokföring?
  10. Vad består bokföring av?
  11. Varför måste ett företag ha en bokföring?
  12. Vad säger bokföringslagen om kvitton?
  13. Vem gör bokföring?

Vad menas med bokföringslagen?

Bokföringslagen reglerar hur bokföringen för en verksamhet ska upprättas.

Bokföringslagen, lag 1999:1078, förkortas BFL och reglerar hur bokföring ska upprättas och innebörden av bokföringsskyldighet, vem som är bokföringsskyldig, hur den löpande redovisningen ska ske och avslutas, vad ett räkenskapsår är och vad arkiveringsansvaret innebär. I bokföringslagen finns bestämmelser om hur utländska företag som bedriver näringsverksamhet i Sverige ska sköta sin redovisning, samt regler för svenska företag som bedriver verksamhet i utlandet. Allt detta ska ske enligt det som brukar kallas för god redovisningssed, alltså att redovisningen ska ske enligt redovisningslagar och vedertagen god praxis. Den statliga myndigheten Bokföringsnämnden har som ansvar att utveckla den goda redovisningsseden. Hur ett årsbokslut eller en årsredovisning ska upprättas redovisas mer utförligt i årsredovisningslagen.

Vad kräver bokföringslagen?

  • kretsen av bokföringsskyldiga
  • räkenskapsår
  • bokföringsskyldighetens innebörd
  • löpande bokföring och verifikationer
  • hur den löpande bokföringen ska avslutas
  • arkivering av räkenskapsinformation
  • ansvaret för utvecklandet av god redovisningssed.

Bestämmelserna i BFL ska tillämpas av alla som är bokföringsskyldiga enligt lagen oavsett verksamhetens form och art.

Vad säger lagen om bokföring?

När du bokför så registrerar du alla företagets affärshändelser. Enligt bokföringslagen måste du bokföra alla dina affärshändelser och det finns olika program du kan välja till din hjälp.

Bokföringsnämnden har tagit fram en serie med 13 filmer som kortfattat beskriver det du behöver veta för att lyckas med din bokföring

Vilka lagar och regler gäller för bokföring?

När du bokför så registrerar du alla företagets affärshändelser. Enligt bokföringslagen måste du bokföra alla dina affärshändelser och det finns olika program du kan välja till din hjälp.

Bokföringsnämnden har tagit fram en serie med 13 filmer som kortfattat beskriver det du behöver veta för att lyckas med din bokföring

När gäller bokföringslagen?

Alla aktiebolag, handelsbolag och ekonomiska föreningar, samt vissa stiftelser och ideella föreningar är bokföringsskyldiga. Dessutom har enskilda personer som bedriver näringsverksamhet bokföringsplikt. För att dessa bolag och verksamheter ska veta hur de ska sköta bokföringen har bokföringslagen (BFL 1999:1078) upprättats, vilken innehåller vägledande direktiv och regler.

 Relaterad läsning: Bokföring – allt du (någonsin) behöver veta om att bokföra

Vad händer om man bryter mot bokföringslagen?

I propositionen läggs fram förslag som syftar till att underlätta utredning och lagföring av bokföringsbrott och andra brott mot borgenärer. Förslagen utgör ett led i regeringens handlingsplan mot den ekonomiska brottsligheten (skr. 2003/04:178) och markerar en strängare syn på åsidosättanden av bl.a. bokföringsskyldigheten.

I propositionen föreslås förändringar av bestämmelserna om bokföringsbrott och andra brott mot borgenärer i 11 kap. brottsbalken.

Grovt bokföringsbrott ges en egen rubricering. I lagtexten anges vilka omständigheter som skall beaktas vid bedömningen av om brottet är grovt. Dessa omständigheter är om åsidosättandet avsett mycket betydande belopp, om gärningsmannen använt falsk handling, om gärningen ingått som ett led i en brottslighet som utövats systematiskt eller om gärningen annars varit av särskilt farlig art. Straffskalan för grovt respektive ringa bokföringsbrott skärps också. För grovt brott höjs maximistraffet från fyra till sex års fängelse och för ringa bokföringsbrott från böter till fängelse i högst sex månader.

Regeringen bemyndigade i februari 1993 det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om skatter att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att göra en översyn av skattebrottslagen m.m. (dir. 1993:23). Genom beslut om tilläggsdirektiv den 15 september 1994 utvidgades uppdraget till att även avse en allmän översyn av bestämmelserna i 11 kap. brottsbalken och därmed sammanhängande frågor (dir. 1994:94). Utredningen, som antog namnet 1993 års skattebrottsutredning, överlämnade i mars 1995 delbetänkandet Översyn av skattebrottslagen (SOU 1995:10). Utredningen fortsatte därefter sitt arbete enligt det uppdrag som gavs i tilläggsdirektivet under benämningen Borgenärsbrottsutredningen. Utredningen presenterade i mars 1996 sina förslag i slutbetänkandet Borgenärsbrotten – en översyn av 11 kap. brottsbalken (SOU 1996:30).

Utredningens sammanfattning av slutbetänkandet finns i bilaga 1 och dess lagförslag i bilaga 2. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Justitiedepartementet (dnr Ju1996/1648/L5).

Som ett led i den fortsatta beredningen av Borgenärsbrottsutredningens slutbetänkande beslutade chefen för Justitiedepartementet den 5 februari 2002 att uppdra åt en utredare att biträda departementet med en översyn av bokföringsbrottet med utgångspunkt i förslagen i betänkandet. Enligt uppdraget skulle, utöver de frågeställningar som Borgenärsbrottsutredningen hade behandlat, särskilt uppmärksammas eventuellt ytterligare behov av ändring till följd av den nya bokföringslagen (1999:1078) och utvecklingen i övrigt sedan betänkandet lades fram. Vidare skulle utredas om bestämmelsen om bokföringsbrott kan utformas så att den i större utsträckning kan förebygga ekonomisk brottslighet och så att det blir enklare att uppdaga och beivra bokföringsbrott. I det sammanhanget skulle det bl.a. övervägas om det finns anledning att se strängare på fall av bokföringsbrott som innebär att bokföringsskyldigheten har åsidosatts med avseende på affärstransaktioner som medverkat till att rörelsens ekonomiska ställning kraftigt försämrats. Utredaren överlämnade i november 2002 promemorian Bokföringsbrott och brott mot borgenärer (Ds 2002:57).

Bestämmelserna i 11 kap. brottsbalken fick sin nuvarande lydelse när kapitlet reviderades år 1986 (prop. 1985/86:30, bet. 1985/86:JuU12, rskr. 1985/86:66), frånsett några mindre justeringar som har gjorts därefter. Till grund för de lagändringar som då beslutades låg departementspromemorian Gäldenärsbrott En översyn av 11 kap. brottsbalken med förslag till ändringar (Ds Ju 1983:17).

Alltsedan början av 1990-talet har bl.a. de brottsutredande myndigheterna påtalat svårigheter med att utreda och lagföra borgenärsbrott (jfr Riksåklagarens och Rikspolisstyrelsens rapport Utredning angående vissa frågor om ekonomisk brottslighet år 1992 samt Riksåklagarens och Riksskatteverkets s.k. RUBICON-rapport år 1994.) Ett av skälen till svårigheterna har ansetts vara att de flesta av dessa brott anknyter till en obeståndssituation. Ett genomgående drag för de fall där misstanke om ekonomisk brottslighet uppkommer är att det ofta förekommer brister i bokföringen och underlaget för den. Inte sällan är bristerna så stora att det är mycket svårt att bilda sig en uppfattning om hur den ekonomiska ställningen i företaget har varit. Även vilseledande bokföring förekommer. I sådana situationer kan det vara svårt att fastställa ens en ungefärlig tidpunkt för när företaget kom på obestånd. Eftersom obestånd är ett av de grundläggande rekvisiten vid brott mot borgenärer kan i många fall straffrättsligt ansvar inte utkrävas beroende på att bevissvårigheterna blir alltför stora.

Vad menas med bokföring?

Svar:Alla affärshändelser som påverkar företagets ekonomiska ställning ska bokföras. Det kan handla om kvitton på inköp och försäljningar, fakturor för inköp och försäljningar, insättningar på bankkonton och uttag från bankkonton, betalningar till Skatteverket och utbetalningar från Skatteverket, etc. Offerter, följesedlar, orderbekräftelser och de flesta avtal ska inte bokföras såvida de inte direkt påverkar företagets ekonomiska ställning.

Svar: Räkenskapsinformation ska sparas i sju år – och i den form den hade när den kom till företaget. Får företaget in material på papper ska det också arkiveras på papper och har det kommit in elektroniskt ska det arkiveras elektroniskt. Det går inte att skanna in pappersfakturor och sedan slänga fakturorna när allt är inskannat. Man får inte heller skriva ut elektroniska fakturor och sedan bara arkivera dem på papper, de måste även arkiveras digitalt. Väljer du att skanna in en pappersfaktura säger dock bokföringslagen att du bara behöver arkivera pappersfakturan (originalet) i tre år och den inskannade kopian i sju år.

Vad ska sparas enligt bokföringslagen?

Scanna in pappersfakturorDu får till exempel scanna in ett dokument och spara det elektroniskt, men originalunderlaget i papper får du slänga först efter tre år. Det här kan vara bra att göra med kvitton som annars skulle blekna.

Fakturor skapade elektronisktOm du skapar dina fakturor i ett bokföringsprogram och skickar fakturan elektroniskt till din kund, till exempel via e-post, behöver du inte skriva ut fakturan på papper. Om du gör det gäller samma regler som för pappersunderlag som görs elektroniska, det vill säga du får förstöra den elektroniska fakturan först efter tre år.

Vem kontrollerar bokföring?

Den frågan går egentligen inte att ge ett kort svar på eftersom löpande bokföring innehåller så många variabler. Ett kännetecken för bokföring, till skillnad från andra räknetal, är att beloppen på kredit- och debetsidan är lika stora. De båda sidorna ska ta ut varandra eftersom alla införda poster har en motpost. Här skiljer sig bokföring och redovisning åt. I vår artikel om redovisning kan du läsa att redovisning omfattar den totala summan av ett antal transaktioner som har gjorts under ett räkenskapsår. Ändamålet med löpande bokföring är istället att företag ska få en översikt över vilka skulder som finns i företaget och vilket kapital man har att röra sig med. En årsredovisning ger en bild över hela verksamhetsåret medan den löpande bokföringen visar hur företagets ekonomi ser ut i dagsläget.

Bokföring är alltså helt enkelt en sammanställning av en verksamhets inkomster och utgifter, eller intäkter och kostnader som det heter med bokföringstermer. I en bokföringsskyldig verksamhet måste varje affärshändelse bokföras. En affärshändelse kan till exempel vara ett köp, en försäljning, utbetalning av löner eller inbetalning av skatter. Varje affärshändelse måste styrkas av ett dokument som visar att transaktionen har genomförts, till exempel en faktura eller ett kvitto. I bokföringstermer kallas en sådan handling för verifikation.

Det korta svaret på den frågan är för att lagen säger det. Enligt svensk lag är alla juridiska personer, det vill säga aktiebolag, ekonomiska föreningar och handelsbolag bokföringsskyldiga. Bokföringsskyldigheten gäller även fysiska personer som bedriver en enskild näringsverksamhet (enskild firma). Hur en bokföring ska skötas är reglerat i Bokföringslagen (1999:1078).

Bokföringen ska skötas löpande och det vanligaste är att tillämpa dubbel bokföring. Dubbel bokföring innebär att ett belopp bokförs på två olika konton, en gång på kontot i debet och en gång på kontot i kredit. Vi kommer att gå igenom dubbel bokföring längre ner i artikeln. Enligt bokföringslagen ska kontanta in- och utbetalningar bokföras senast påföljande arbetsdag. För övriga affärshändelser gäller att de ska bokföras så snart som möjligt, men inte senare än påföljande månad. 

Bokföringen ska även utföras enligt god redovisningssed, det vill säga du ska följa gällande redovisningslagar och vedertagen praxis. Vedertagen praxis kan definieras om ett ofta använt eller ett allmänt accepterat tillvägagångssätt. Bokföringsnämnden har det övergripande ansvaret för utvecklingen av vad god redovisningssed är.

Vad består bokföring av?

fungerar och hur du får koll på ditt företags ekonomi (2:18 min).

Bokföring är det praktiska arbetet med att löpande registrera olika händelser, till exempel inköp och försäljning, på olika konton. Det är ett system för att ordna och behandla ekonomiska händelser (affärshändelser) i ett företag.

Innan du bokför ordnar du dina underlag till affärshändelserna som kvitton, fakturor och andra underlag så att du kan registrera och redovisa affärshändelserna.

Varför måste ett företag ha en bokföring?

fungerar och hur du får koll på ditt företags ekonomi (2:18 min).

Bokföring är det praktiska arbetet med att löpande registrera olika händelser, till exempel inköp och försäljning, på olika konton. Det är ett system för att ordna och behandla ekonomiska händelser (affärshändelser) i ett företag.

Innan du bokför ordnar du dina underlag till affärshändelserna som kvitton, fakturor och andra underlag så att du kan registrera och redovisa affärshändelserna.

Vad säger bokföringslagen om kvitton?

Räkenskapsinformationen måste sparas i 7 år efter det kalenderår då räkenskapsåret avslutades. Det innebär för ett företag med räkenskapsår 1/7-30/6 att räkenskapsinformationen måste sparas i 7 år och 6 månader. Bestämmelser om hur lång tid bokföringen måste sparas finns i 7 kap. bokföringslagen.

Mer information om vad räkenskapsinformation är och hur den ska sparas finns i kapitel 7 och 8 i BFN:s vägledning Bokföring.

Vem gör bokföring?

Bokföring är i korta drag en sammanställning av de inkomster (intäkter) och utgifter (kostnader) som finns i en verksamhet. I bokföringen kan dessa intäkter och kostnader utgöras av exempelvis pengar, varor, utfört arbete, skatter m.m.

Att bokföra innebär alltså att man ordnar och rapporterar alla bolagets affärshändelser på ett systematiskt och överskådligt sätt. En affärshändelse är en in- eller utbetalning som direkt påverkar bolagets resultat, till exempel ett inköp eller när en kund betalar din faktura.

Varje affärshändelse som bokförs ska kunna styrkas i form av dokumentation, en så kallad verifikation, vilken kan utgöras av exempelvis ett kvitto eller en faktura.‍

Hittills har vi alltså lärt oss att affärshändelser ska bokföras i kronologisk ordning och fördelas ut på bokföringskonton som representerar vad händelsen avser. Detta förfarande följer en internationell standard som kallas dubbel bokföring. 

Dubbel bokföring innebär att varje transaktion ska bokföras på minst två olika konton. Man kan säga att bokföringen är uppdelad i två delar som alltid ska spegla varandra. På ena sidan – debet-sidan – bokförs resurser som tillförs verksamheten och på andra sidan – kredit-sidan – bokförs var verksamheten tar resurser från.

Låt säga att du fakturerat 20 000 kr och har fått betalt från din kund. Då ska inbetalningen på 20 000 kr bokföras på tillgångskontot i debet och sedan ska samma belopp föras in på ett intäktskonto för försäljning i kredit. Vid försäljning ökar alltså beloppet på debet och minskar i kredit och tvärtom vid inköp.

När du bildade ditt bolag fick du med stor sannolikhet välja om du ville bokföra enligt kontantmetoden eller fakturametoden – två olika sätt att bokföra som ger samma resultat i slutänden, men ger olika goda möjligheter att följa ekonomin i den löpande bokföringen.

Kontantmetoden – som också brukar kallas boklsutsmetoden – innebär att man bokför sina inkomster och utgifter enbart när in- och utbetalningarna sker. Fakturametoden innebär istället att alla affärshändelser bokförs två gånger. En faktura från en kund bokförs till exempel som en skuld när fakturan kommer in och sedan som en kostnad när fakturan är betald.

Alla verksamheter med en årsomsättning på över tre miljoner måste använda fakturametoden eftersom det är ett lite mer grundligt sätt att bokföra medan verksamheter som omsätter under tre miljoner kan välja kontantmetoden istället. Den är extra vanlig i verksamheter som inte har särskilt många transaktioner om året.‍