Vad menas med skattemässiga avskrivningar?

När du köper inventarier eller maskiner bokförs de som tillgångar, anläggningstillgångar närmare bestämt. Det innebär att det inte uppstår någon kostnad vid köpet. Men de flesta inventarier och maskiner minskar i värde, vilket innebär en kostnad i företaget. Den kostnaden redovisar du genom att göra avskrivningar på inventarier och maskiner.

Avskrivningar är alltså kort och gott när du delar upp kostnaden för en tillgång över en längre tid. Anledningen att vi gör det är att redovisningen ska ge en bättre bild av verkligheten. När man beräknar tiden pratar man om ekonomisk livslängd, vilket betyder den tiden du beräknar att använda tillgången i verksamheten.

Exempel: Du äger en entreprenad och köper en asfaltsläggare som du kommer använda under fem år. Eftersom det är en materiell tillgång som används över en tid så bokförs den som en tillgång i verksamheten, köpet innebär därigenom inte en kostnad i sig.

Vad är skattemässigt värde på inventarier?

Hur gör man avskrivningar på inventarier?

En avskrivning är en systematisk periodisering av en tillgångs avskrivningsbara belopp över dess nyttjandeperiod. Lite enklare förklarat är avskrivningar ett sätt att dela upp utgiften för en tillgång över tid.

Låt säga att du under året köper in en ny företagsbil för 200 000 kronor. Nyttjandeperioden för denna bedöms vara tio år. Vid inköpstillfället bokförs bilen som en tillgång, och inte som en kostnad. Kostnaden på 200 000 kronor fördelas istället ut genom avskrivningar över hela tidsperioden, i och med att bilen beräknas kunna användas under de närmsta tio åren. Om hela beloppet istället hade kostnadsförts vid inköpstillfället skulle det beskattningsbara resultatet belastats helt och hållet under inköpsåret, vilket hade blivit felaktigt. Tack vare avskrivningarna speglar istället bokföringen verkligheten på ett mer rättvist sätt.

Hur mycket får man skriva av inventarier?

En avskrivning är en bokföringsmässig åtgärd som i praktiken innebär att man redogör för värdeminskningen av en anläggningstillgång, till exempel på en kopieringsmaskin. En kopieringsmaskin som man köper idag är inte lika mycket värd om fem år, utan värdet minskar under tiden som den förbrukas. Att avskriva kopieringsmaskinen är alltså ett sätt att fördela kostnaderna av kopieringsmaskinen under de åren som maskinen kommer att användas.

Avskrivningar minskar resultatet i resultaträkningen och då blir också den beskattningsbara vinsten för räkenskapsåret mindre. Man kan också tänka sig att kostnaden för ”investeringen” fördelas på de åren som den bidrar till intäkter. Avskrivningarna görs för varje år i praktiken så länge som maskinen har kvar av sin ekonomiska livslängd, så istället för att avdra hela utgiften ”direkt” fördelas den alltså på flera år.

Alla inventarier eller anläggningstillgångar med begränsad livslängd och substantiellt värde ska avskrivas. Med begränsad livslängd menas över 3 år, och med substantiellt värde menas ett anskaffningsvärde som överstiger ett halvt prisbasbelopp. För räkenskapsår som påbörjas under 2020 innebär detta minsta anskaffningsvärde på 23 649 kr (föregående år 23 249 kr), exklusive moms.

Maskiner och inventarier som inte omsätts i verksamheten men som används för att driva affärsverksamhet räknas till företagets anläggningstillgångar (ÅRL 4 kap 1§). Skatteverkets exempel på inventarier: ”t.ex. maskiner som tillverkar olika produkter, verktyg, möbler, bilar, instrument, datorer eller en affärsinredning.”

Vad är det skattemässiga resultatet?

I ruta R11 har du fyllt i ditt bokförda resultat. Resultatet är framräknat utifrån bokföringsreglerna. För att få fram resultatet som din skatt ska beräknas på, behöver det bokförda resultatet ofta justeras utifrån gällande skatteregler.

Det är viktigt att du alltid anger belopp avrundat till hela kronor.

Hur bokföra skattemässig Överavskrivning?

Överavskrivningar är avskrivningar utöver plan som en redovisningsenhet får göra för att utnyttja skattemässiga avdragsmöjligheter och underavskrivningar är avskrivningar under plan som en redovisningsenhet måste göra om de planenliga avskrivningarna är större än vad som är skattemässigt tillåtet.

En redovisningsenhet gör planenliga avskrivningar för sina immateriella och materiella anläggningstillgångar i enlighet med den bästa bedömningen av hur dessa tillgångar förbrukas i redovisningsenheten. De planenliga avskrivningarna kan vara lägre än de skattemässigt tillåtna eller högre än de skattemässigt tillåtna och detta skapar behovet av att göra skattemässiga överavskrivningar respektive skattemässiga underavskrivningar.

Hur räknar man ut skattemässigt värde?

Fastigheter som är lagertillgångar ska tas upp till sitt skattemässiga värde, d.v.s. värdet enligt räkenskaperna minskat med sådana värdeminskningsavdrag och liknande avdrag som inte har gjorts i räkenskaperna (2 kap. 31 § IL).

Regeln behövs eftersom avdrag för värdeminskning medges för dessa fastigheter trots att de utgör lager.

Hur beskattas inventarier?

Bestämmelserna om inventarier i 18 kap. IL gäller för maskiner och andra inventarier som är avsedda för stadigvarande bruk i näringsverksamheten (18 kap. 1 § första stycket IL). Någon fullständig definition av begreppet inventarier finns inte i IL. Till det skattemässiga inventariebegreppet i 18 kap. IL kan principiellt räknas alla typer av fysiska tillgångar som inte är

lager,
kapitaltillgångar (25 kap. 3 § IL),
byggnader,
mark,
markanläggningar,
nyttjanderättshavares förbättringar, förutom sådana som ska behandlas som inventarier.

Att byggnads- och markinventarier ska behandlas som inventarier framgår av 19 kap. 19 § och 20 kap. 15 § IL (18 kap. 1 § första stycket IL). Läs mer om denna typ av inventarier på sidorna Markinventarier och Byggnadsinventarier. Även vissa tillgångar som saknar fysisk form ska skattemässigt behandlas som inventarier (18 kap. 1 § andra stycket IL). Läs mer om dem på sidan Vad är immateriella rättigheter och goodwill.

I IL använder man inte begreppen anläggningstillgångar och omsättningstillgångar som i ÅRL. I 18 kap. 1 § IL talar man om maskiner och andra inventarier som är avsedda för stadigvarande bruk. En lagertillgång definieras som en tillgång som är avsedd för omsättning eller förbrukning (17 kap. 3 § IL). Av definitionerna framgår att det är avsikten med innehavet som är avgörande för hur tillgången ska klassificeras skattemässigt.

En tillgång som i en viss situation utgör lager kan vara ett inventarium i en annan. Ett bilförsäljningsföretag kan t.ex. ta ut bilar ur sitt lager för att i stället stadigvarande hyra ut dem. Bilarna som hyrs ut klassificeras då om till inventarier (RÅ 1974 A 894).

Får man skriva av inventarier på 3 år?

Förbrukningsinventarier är direkt avdragsgilla och kan vara av två slag:

Enligt Skatteverket får beloppsgränsen för inventarier av mindre värde höjas med momsbeloppet i de fall ett företag varken har rätt att lyfta moms eller har rätt till återbetalning av moms (enligt 8 och 10 kap momslagen, ML).

Var går gränsen för avskrivning?

Enligt 4 kap. 2 § ÅRL får som immateriella anläggningstillgångar tas upp utgifter som är av väsentligt värde för rörelsen under kommande år för utvecklingsarbeten, koncessioner, patent, licenser, varumärken, hyresrätter och liknande samt förvärvad goodwill. Aktiebolag och ekonomiska föreningar som aktiverar utgifter för eget utvecklingsarbete måste föra om samma belopp som aktiverats från fritt eget kapital till en fond för utvecklingsutgifter (bundet eget kapital).

Som tillgångar får inte tas upp utgifter för företagsbildning, ökning av aktiekapitalet eller företagets förvaltning. Inte heller egenupparbetad goodwill får aktiveras. Anläggningstillgångar som har en begränsad ekonomisk livslängd ska skrivas av systematiskt, enligt en plan. Planen ska följas oavsett företagets resultat. Uppskrivning är enligt årsredovisningslagen under vissa förutsättningar möjlig för alla slag av anläggningstillgångar.

Av K2 framgår att företag som tillämpar regelverket inte får aktivera egenupparbetade immateriella tillgångar. Har företaget förvärvat en tillgång kan vissa utgifter under vissa förutsättningar aktiveras, även om de kan anses egenupparbetade. En förutsättning är att arbetet som ger upphov till de tillkommande utgifterna inte är så pass omfattande att det leder till att en ny unik tillgång skapas.

Hur beräknar man skattemässigt värde?

Bokslutsdispositioner är åtgärder som ett företag kan göra för att resultatutjämna och skjuta upp beskattning av den del av resultatet till ett senare år.

Vad är skillnaden mellan redovisat resultat före skatt och skattemässigt resultat?

Det kan i olika sammanhang bli aktuellt att ändra det skattemässiga resultatet av näringsverksamhet efter att det fastställts av Skatteverket. Är det fråga om poster vars periodisering är kopplad till redovisningen ska ändringen ske i det beskattningsår som intäkten eller kostnaden är hänförbar till enligt god redovisningssed. Om det inte är uppenbart vad som är god redovisningssed ska Skatteverket godta att rättelse sker under det pågående beskattningsåret.

Om ändringen avser en felaktig balanspost kan justering ske ett senare år än det år felet är hänförbart till med stöd av 14 kap. 3 § inkomstskattelagen (IL). Justering kan enligt 14 kap. 6 § IL också, efter begäran från företaget, underlåtas för felaktiga balansposter i de fall företaget har utrymme för ytterligare värdeminskningsavdrag på andra tillgångar än lagertillgångar. När det gäller ändring av mervärdesskatt är skattskyldighetens inträde avgörande för vilket beskattningsår som är rätt tidpunkt att redovisa följdändring som intäkt eller kostnad i näringsverksamhet. Undantag får göras vid ändring av mervärdesskatt på inventarieköp för att företaget ska kunna behålla möjligheten till räkenskapsenlig avskrivning, se Skatteverkets ställningstagande 2014-11-04, ”Återbetalning alternativt inbetalning av mervärdesskatt hänförlig till inventarier” med dnr 131 123513-14/111.

Högsta Förvaltningsdomstolen har i HFD 2012 ref. 61 meddelat att det inte är förenligt med god redovisningssed att rätta fel i räkenskaperna genom att ersätta ett fastställt bokslut med ett nytt och att ett sådant bokslut inte kan ligga till grund för beskattningen.

Hur bokför man avskrivningar på inventarier?

När du köpt en tillgång som du kommer använda under en längre tid (flera år) skall du fördela kostnaden för tillgången över en längre period. En sådan typ av tillgång kallas för inventarie. Kostnaden fördelas med hjälp av avskrivningar som är en bokföringsmässig åtgärd och innebär att du visar värdeminskningen som användandet av tillgången leder till.

Tänk såhär: Om du köper en maskin idag så kommer den inte vara lika mycket värd om 5 år. Värdet på maskinen har alltså minskat i verkligheten och genom avskrivning minskar vi värdet på tillgången i bokföringen också. När avskrivningsperioden är slut så är tillgången inte längre en kostnad för företaget.

Hur redovisas avskrivningar?

Ibland gör företag större inköp som är viktiga för bolagets fortsatta verksamhet. Du kanske köper in tillverkningsmaskiner, fordon eller datorer, till exempel. Dessa inköp kommer att leda till att du tjänar pengar över tid, men om man tittar enbart på själva köpesumman kan de komma att påverka årets resultat negativt.

För att motverka detta kan man använda sig av en bokföringsteknisk lösning som kallas avskrivning. Inköpen avser nämligen så kallade anläggningstillgångar – det vill säga en tillgång som är avsedd att användas i verksamheten under en längre tid – vilket betyder att man kan skriva av kostnaden i sin bokföring.

>> I den här artikeln kan du läsa mer om anläggningstillgångar. <<

Hur många procent av byggnaders anskaffningsvärde skrivs av per år?

En redovisningsenhet gör regelbundet avskrivningar på anläggningstillgångar som inte har ett bestående värde för att ta hänsyn till värdeminskning i form av förslitning och föråldring.

Avskrivningar görs enbart på anläggningstillgångar som har en begränsad ekonomisk livslängd, anläggningstillgångar med en obegränsad ekonomisk livslängd skrivs inte av men är däremot föremål för nedskrivningsprövningar. Avskrivningar görs på anläggningstillgångar såsom inventarier, maskiner, byggnader, personbilar och datorer men inte på anläggningstillgångar såsom mark, konst och finansiella instrument.